Diamanter

Policy mot konfliktdiamanter.

Våra leverantörer agerar alltid i överensstämmelse med The Kimberly Certification Scheme.Vilket innebär att inga diamanter som säljs i våra produkter är konflikt/blodsdiamanter.

Kimberleyprocessen (KP) är ett gemensamt initiativ där regeringar, diamantindustrin och icke statliga organisationer arbetar för att hejda flödet av konfliktdiamanter. Konfliktdiamanter är oslipade diamanter som används av rebellrörelser för att finansiera krig mot legitima regeringar. Handeln med dessa otillåtna stenarna har underblåst förödande konflikter under decennier i länder som Angola, Elfenbenskusten, Demokratiska republiken Kongo och Sierra Leone.

CARAT

Diamantens vikt mäts i carat, vilket är en universellt mått som motsvarar 0,20 gram.  Desto högre carat en sten har ju mer sällsynt är den och i och med det ökar värdet. 

KLARHET

Diamantens klarhet bestäms av antal, storlek och beroende på var inneslutningen sitter. En inneslutning är som naturens fingeravtryck från att diamanten skapades och gör att varje diamant är unik. Klarhetsskalan som man bedömer en diamant ifrån går från;

Flawless (FL) = Inga synliga inneslutningar  till  Included (I3) = inneslutningar som är synliga för ögat.

 

FÄRG

De mest sällsynta diamanterna är de som är mest färglösa (vita), vilken är väsentligt mindre förekommande än gula och bruna. Det finns även rosa, blå, gröna, svarta och röda diamanter. Den skala som man mäter diamantens färg utifrån går från;

D = Colorless  till  Z = Light Yellow

SLIPNING

diamantens slipning bestämmer dess form och proportioner. Den vanligaste slipningen är briljantslipade diamanter. Men finns självklart andra som Smaragdslipad, Asscher, Princess, Cushion och navett.

 

Fysiska egenskaper

Ett ämnes hårdhet mäts ofta i Mohs hårdhetsskala, som är baserad på tio naturligt förekommande mineraler. Här definieras mineralet talk till att ha värdet 1 och diamant som det hårdaste med värdet 10. Alla andra material placeras på skalan i förhållande till sin förmåga att repa varandras yta: ett material med hårdhet 7 kan till exempel göra repor i alla material med hårdhet 1 till 6.

Diamant är den hårdaste mineralen som förekommer i naturen, i dag kan man industriellt tillverka några få material som är hårdare. Ett sådant ämne är kol-60-molekyler, som tyska forskare 2005 pressade ihop under våldsamt tryck och värmde upp till 2 200 grader. Därmed skapades ämnet ACNR (Aggreted Carbon NanoRods), som är 11 % svårare att pressa ihop än diamant. Det finns emellertid andra material som också är hårdare än diamant men inte baserade på kol. Ett exempel är rheniumdiborid, som tillverkades för första gången 2007 av forskare i Kalifornien och som man har visat kunna åstadkomma repor i ytan på diamant. Ämnet är emellertid inte lika hårt som ACNR. Den stabila formen av kol vid de tryck som råder på jordens yta är grafit. Diamant, som bildas i jordens övre mantel och snabbt transporterats med vulkaniska magmor till jordens yta, bibehåller dock sin kristallstruktur genom att den låga temperaturen vid jordytan förhindrar att atomstrukturen övergår till grafit. Sålunda är diamant vad man kallar metastabil. Till skillnad från andra ädelstenar är den dock inte eldfast, och vid 700 °C börjar den angripas av syret i luften och omvandlas till koldioxid. Därför kan diamanter försvinna spårlöst efter bränder.

Diamant är god värmeledare och elektriskt isolerande. Ett undantag är den blå varianten, som är halvledare. Diamant har ett mycket högt brytningsindex, vilket ger det speciella glittrande utseendet.

Densiteten är 3,15-3,53 g/cm³ med ett värde på 3,52 g/cm³ för extremt rena diamanter. Brottsegheten har beräknats till 3,4 MNm-3/2 [1] vilket är högt för ädelstenar men lågt för konstruktionsmaterial. På grund av kristallstrukturen är diamanterna sprödare i vissa riktningar och segare i andra. Detta har stor betydelse, då man ska avgöra hur man ska klyva en stor rådiamant för vidare bearbetning.

Kristallstrukturen är så stark att bara kväve-, bor- och väteatomer är små nog att ta sig in i strukturen och orsaka färgskiftningar. Kväve är den vanligaste föroreningen och ger upphov till en gul, brun eller rosa nyans. Bor orsakar gråblå nyanser och väte röda, olivfärgade, blåa och violetta färgnyanser. Gammastrålning kan ge gröna nyanser, och plastisk deformation ger rosa och röda nyanser.

Bildande

Diamanter bildas under högt tryck och hög temperatur i jordens övre mantel på 150-200 kilometers djup. Det finns huvudsakligen två typer av diamanter som bildas genom metasomatiska processer i bergarterna peridotit och eklogit. Peridotitiska diamanter bildades för cirka 3,5 miljarder år sedan och eklogitiska har bildats i olika generationer som är mellan 900 miljoner och 2,9 miljarder år gamla. Diamanterna förvaras i jordens övre mantel i upp till flera miljarder år innan de transporteras till jordens yta med vulkaniska magmor, vanligtvis kimberlit-magma. En "perfekt" diamant som bildats långsamt består av rent kol, är färglös, har oktaedrisk form och är mycket hård. Det som har hänt är att kolatomen har bundit sig till fyra andra kolatomer i form av en tetraeder runt sig. Kolatomerna hålls ihop med hjälp av mycket starka bindningar. Diamantens andra grundform är kubisk och bildas snabbare än oktaedriska diamanter. Sålunda är kubiska diamanter ofta mer oregelbundna och har mer mineral- och vätskeinkluderingar vilket drar ner dess värde. Atomära föroreningar av olika slag ger diamanter med olika färger, så kallade "fancies".

Diamanter kan även skapas naturligt vid meteoritnedslag. Det plötsliga tryck och den snabba temperaturhöjningen som uppstår vid ett nedslag kan vara tillräckligt för att skapa mikrodiamanter och kan användas som en indikator på att ett nedslag har ägt rum.

Diamonds
Diamonds
Diamonds
Diamonds